Som jag ser problemet, är man hela tiden omgiven av massor
med viktiga och betydelsefulla saker som borde upplevas och
tänkas ut och erövras, det finns så fullt av möjligheter att
nackhåret reser sig på ända när jag tänker på dem – och i mitten av alltihop sitter jag själv och är naturligtvis det allra viktigaste.