Ni talar om blåst, sa Filifjonkan plötsligt. Blåst som far iväg med ens byk. Men jag talar om cykloner. Tyfoner, kära Gafsa. Tromber, virvelvindar, taifuner, sandstormar … Flodvågor som tar med sig ens hus … Men allra mest talar jag om mig själv fast jag vet att det inte är fint sätt. Jag vet att det kommer att gå på tok. Jag tänker på det hela tiden. Till och med när jag tvättar min trasmatta. Kan Ni förstå det? Känner Ni likadant?