Det är underligt med kärr. Man fyller dem med sten och sand och gamla stockar och gör en vedbacke ovanpå alltsammans men de fortsätter ändå med att bete sig som kärr. Tidigt på våren andas de is och har sin egen dimma som en åminnelse av den tid när de ägde svarta vattenhål och orörda vippor av starr.